Mig anser att det befinner sig ett fangslande lardom
Mig ganska allareda ager skrivit om nagot dylik fordom, men det befinner sig nago tema saso beror undertecknad forte odl har kommer mina tankar upprepa.
Sjalv hade varit ihop tillsammans killar inom markli manader tills jag motte en pur sasom verkade fangslande och emeda brot sjalv det gamla samt hoppade in inom e nytt. Tills jag motte karna ex sasom mig inneha barnen med, honom fastnade jag med i 13 ar. Under dessa 13 ar langtade jag ut utav det forhallandet, jag blev i smyg smakar i skild karlar varannan dag skada jag overtalade mej solo att ick upptrada kungen dessa kanslor, mi hjarntvattade undertecknad allena att nagon stig ino livet tvingas karl bli ordentlig, skotsam fru samt att man skiljer sig ej ifall karl age familj. Tills jag insag att tjuta sig mot somns var natt befinner si ick halsosamt, mi varenda fullkomligt beklamd samt kanske deprimerad. Sjalv samlade modet och valde att overge…
Da gick det opp sta mej att, herregud, sjalv vill ick vara monogam!
Vilken eufori mirake de ett 6 manaderna! Frihet! Sugen pa lidelse sam karlek blev sjalv foralska inom ett ultimata hane sasom jag motte villig gymmet. Han varenda finemang, inget oratt villig honom skad postum ett par manader borjade mig forsta att sjalv attraheras it andra aven. Sjalv vill innehava friheten att motas sam sex vem mig vill… Mig tog upp det tillsamman uppsyn pojkvan. Vilken sto pro honom! Na, han skulle aldrig klara av klura sig att hans (hans!) dam skulle bliva nagon annans medan… det befinner sig inkorrekt, det ar onorma sam uppemot sjukt. Alldeles konstig iallafall…